Min väns dotter identifierar sig som ett djur – och skolan blev orolig
Om Therians...
En av mina vänner har en dotter på 11 år som identifierar sig som ett djur, en så kallad therian. Hon har med största sannolikhet ADHD, och vantrivs i skolan.
Skolan har aldrig uppskattat att hon ser sig själv som ett djur, utan uttryckt oro över att hon inte verkar kunna skilja på fantasi och verklighet och att gränsen mellan skola och fritid suddas ut.
De hade dessutom hört andra barn säga att de ville ta livet av sig för att kunna återfödas som therians, vilket naturligtvis ökade deras rädsla.
Nu ville de kontrollera flickan, förbjuda öron och svans och se till att inga barn kunde leka therians på rasterna… Du som följt mig under en tid vet att kontroll inte är medicinen för att “få bukt” med barn.
Mamman visste inte hur hon skulle bemöta detta. Var detta en fas? Ett tecken på något allvarligt? Vad skulle hon säga till skolan?
Hon hörde av sig till mig, och jag hade mina egna tankar om vad det kunde handla om. Men jag ville bredda mitt perspektiv och se om jag kunde få ytterligare insikter, så jag vände mig till ChatGPT för att få fler tankar och råd.
Jag blev överraskad över hur träffsäkert och nyanserat svaret var – det gav mig ännu mer djup och klarhet i något jag redan anat. När jag delade detta med mamman, blev det en ögonöppnare.
Vad betyder det när ett barn identifierar sig som ett djur?
Att barn känner en djup samhörighet med djur är inget nytt, men att identifiera sig som en therian är mer än bara en lek. Det kan handla om en känsla av att höra hemma någon annanstans, en frustration över samhällets normer eller ett sätt att uttrycka sin inre upplevelse.
Många neurodivergenta personer känner en stark koppling till djur eftersom djur inte har samma motsägelsefulla sociala regler som människor.
För mamman var det en lättnad att förstå att detta inte var något farligt eller onormalt, utan snarare ett uttryck för hennes dotters behov och identitet.
Skolans oro och missförstånd
Lärarnas oro handlade om att ”fantasi och verklighet blandades ihop” – men är det verkligen ett problem? För barn i 9-årsåldern är det normalt att ha en flexibel gräns mellan lek och verklighet. I själva verket är det ofta en styrka. Men det viktiga är att förstå varför barnet uttrycker sig på detta sätt.
Det som däremot behövde tas på allvar var suicidala uttryck. När barn säger att de vill dö och återfödas som therians kan det signalera djup smärta och en längtan bort från den verklighet de befinner sig i. Det betyder dock inte alltid att de har en konkret plan att ta sitt liv, utan kan vara ett symboliskt sätt att säga: "Jag vill inte ha det som jag har det nu."
Skolan skulle kunna skifta perspektiv
Efter att mamman delat den här informationen med skolan, har lärarna lugnat ner sig någorlunda. Men det verkliga problemet: att flickan vantrivs och känner sig missförstådd i skolan, är dessvärre inget man verkar vilja ta tag i.
Jag tänker vilken skillnad det verkligen skulle kunna bli om fokus skiftade från att försöka”korrigera” hennes identitet till att förstå hennes behov, så att det verkligen skulle kunna möta henne på ett mer stödjande sätt.
Vad vi kan lära oss
Det här fallet visar hur viktigt det är att vi lyssnar på barns sätt att uttrycka sig – även när det först känns ovant eller obegripligt. Istället för att försöka styra deras upplevelse av världen behöver vi förstå vad de faktiskt säger med sitt beteende.
Om du möter ett barn som uttrycker sig på ett oväntat sätt, fundera på:
Vad betyder det här för barnet?
Vilka känslor ligger bakom?
Vad kan vi lära oss om deras upplevelse av skola och samhälle?
Hur kan vi skapa en miljö där de känner sig trygga och sedda?
Barns identitet är inget vi ska rätta till – men deras lidande är något vi måste lyssna på.
Vad tänker du? Har du mött något liknande?
